Islandsresa

Något om isländska språket

Isländskan har sitt ursprung i de dialekter som talades i västra Norge under vikingtiden. De flesta av bosättarna kom från västra Norge även om en del bott i till exempel Skottland eller på Irland. Senare kom språken att skilja sig åt, främst genom att norskan förändrades. Genom sin ålderdomlighet är isländskan värdefull för forskare som sysslar med språkhistoria, isländska är det talade germanska språk som har kvar de största inslagen av riktigt gamla språkformer. Till exempel har de minst 17 olika ord för häst, där svenskar kan förstå "hestur", "foli"=föl, "meri"=märr,sto.

Island har en språknämnd som ska se till att det isländska språket hålls rent och inte får in ord från andra språk. Man skapar vid behov nya ord, till exempel "sími" för telefon som bygger på det gamla ordet "síma" som är tråd.

Orden böjs också på ett ålderdomligt sätt. Dagens islänningar kan därför läsa de medeltida texter som skrevs inte långt efter att landet befolkades.

Alfabetet har följande bokstäver:

A Á B D Ð E É F G H I Í J K L M N O Ó P R S T U Ú V X Y Ý Þ Æ Ö

(a á b d ð e é f g h i í j k l m n o ó p r s t u ú v x y ý þ æ ö )

Ð uttalas [ð], ett läspljud

Þ motsvaras av th i dagens engelska

Æ är svenskans ä

Så tror man som svensk att man ska förstå dagens isländska men även om man kan läsa och förstå en del text, till exempel varningsskyltar, krånglar uttalsreglerna till det. Bland annat så uttalas ll [tl] efter á, í, ó, ú, ý, æ, au, ei och ey

Vill man höra hur isländska låter kan man till exempel lyssna på väderleksrapporterna på www.vedur.is/vedur/spar/stadaspar