Islandsresa

Inledning

I augusti 2008 gick jag en kurs, Geologiska Processer på Island, just på Island. Kursen anordnades av Naturforum och Umeå Universitet och vände sig till geologer, geotekniker och geo-studerande samt till lärare ... med flera. Jag får väl räkna mig till ”med flera” eftersom jag tog tillfället att åka på semesterresa till Island och räknade med mycket bra guidning. Huvudtema för kursen var geologiska processer och material. Jag beskriver på denna hemsida min resa med hjälp av foton jag tog och jag gör även ett försök att förklara några av de processer och begrepp som jag lärde mig.

Detta är det första jag ser av Island då molntäcket spricker upp. Till höger ser man kanten på Vatnajökull.

Dag 1, lördagen den 2:a augusti

Ankommer till Keflavík på eftermiddagen tillsammans med min reskompis Anne. På flygplatsens parkering samlas vi vid en grön buss som vi blivit instruerade. Några kursdeltagare hinner vi hälsa på men det är snabba ryck in i bussen för vidare transport till vårt första mål på resan, Bláa Lónið (Blå Lagunen). På vägen dit presenterar sig ledarna för resan, Karin och Gunnar Eriksson, samt Jakob som är vår busschaufför. Vi tittar även i vår kursbok ”100 Geosites in South Iceland” där de platser som vi ska besöka finns beskrivna med foton och text.

Den Blå Lagunen är en badanläggning där man utnyttjar det varma spillvattnet från kraftstationen Svartsengi. Kraftstationen tar varmvatten från djupa borrhål och producerar elenergi och varmvatten för närliggande samhällen. Det var behagligt att bada i det mjölkiga vattnet och vi prövade även att stryka på oss det nyttiga bottenslammet som ska göra underverk på huden.

Nästa stopp var ett exempel på joderosion på en bergssida. I förgrunden kan man se en del av det vidsträckta lavafältet Ögmundarhraun som bildades på 1100-talet. Lavan är täckt av raggmossa och ser inbjudande mjukt ut men är förrädiskt hårt och full med håligheter.

Grænavatn är en explosionskrater som formats inte så lång tid efter att inlandsisen lämnat landet.

Vid Kleifarvatn såg vi ett exempel på pillow lava. Efter en jordbävning för några år sedan ”gick proppen ur” sjön och stora delar av bottnen blev torrlagd. Där fanns termalområden som tidigare års kurser studerat men nu är sjön tillbaka till sin tidigare utbredning och vi såg bara en vattenyta. Som kuriosa kan nämnas att detta är sjön som den isländska författaren Arnaldur Indriðason använder i sin bok Mannen i sjön.

Vi fortsatte för att faktiskt titta på ett termalområde, Krísuvík. Tidigare har man försökt utvinna varmvatten där men efter en explosion så finns idag ett område med illaluktande varma pölar med bubblande vatten och lera.

Denna första kväll kom vi fram till Selfoss där vi inkvarterades i stugor.

Dag 2, söndagen den 3:e augusti

Efter en genomgång på morgonen av förutsättningarna för att få godkänt på kursen fick vi vår första lektion. Karin berättade om de speciella geologiska förutsättningarna på Island, varför det finns aktiva vulkaner, tektoniska plattor, jordskalv och annat. Vi fick också en genomgång av vad vi skulle få se just denna dag. Vi skulle bland annat besöka ”the Golden Circle” med Þingvellir (Tingvalla), Geysir och Gullfoss. Mer om dessa platser framöver.

På vägen till Þingvellir stannade vi först vid en liten geologisk formation, bildad av en gasbubbla i stelnande lava.

Vi studerade hur två floder rann samman, den ena med grumligt jökelvatten och man kunde se var de stötte på varandra.

Vi tittade även på rasbranter, talus, med de ganska nyss nerramlade stenblocken på Ingólfsfjall sida. De senaste blocken hade kanat ner i maj i år vid ett relativt kraftigt jordskalv.

Nästa stopp var någon kilometer innan vi kom fram till Þingvellir. Här kunde vi på bägge sidor av vägen se en av flera förkastningssprickor som har uppstått eftersom de två tektoniska plattor som Island ligger på rör sig från varandra. Förenklat kan man säga att detta är gränsen mellan Europa och Amerika

Þingvellir är en viktig historisk plats. Här samlades människorna redan på 900-talet till ting ( riksmöte ) och här avkunnades domar och avgjordes tvister. En av anledningarna till att just denna plats valdes som samlingsplats kan ha varit att den även har mycket dramatisk natur.

Här ser man i förgrunden ett exempel på replava och sjön heter Þingvallavatn.

Klyftan heter Almannagjá, "tingsmännens ravin", och det var själva samlingsplatsen för tinget. Här skulle lagen läsas upp med en tredjedel varje år så att man gått igenom hela lagen på tre år.

Nästa stopp var Gullfoss, ett vattenfall i jökelälven Hvitá. Vattenfallet är i två nivåer, vinkelräta mot varandra. Detta visar på olika riktningar på förkastningar.

Här kan man studera olika skikt i berget. På genomgången inför besöket beskrevs hur vi skulle gå ut på en bergshylla vid fallet men då vi kom fram till fallet visade det sig att vattnet underminerat hyllan så det var inte möjligt att studera sedimenten som planerat.

Nästa stopp var vid Geysir, den hetvattenskälla som har fått ge namnet åt fenomenet hetvattensfontän. Tyvärr har Geysir blivit trött med åren, men har en granne, Strokkur, som regelbundet har utbrott av vattenkaskader var 5-6:e minut.

Här är försök att fånga Strokkur på bild. Först ser man att vattnet liksom gungar och källan ser ut att samla sig, sedan bildas en bubbla och till slut skickas en kaskad av vatten upp i luften. Vi fick rådet att kontrollera vindriktningen så att vi inte fick vatten på glasögon eller kameralinser då det innehåller kemikalier som kan förstöra sådant.

Vi gjorde ett snabbt stopp vid Skálholt och studerade tefrokronologi i torv, dvs olika lager avsatta i torv där man kan se mörka lager med tefra från olika vulkanutbrott.

Här kan man tro att man hamnat på Mars, men det är Seyðishólar, en grustäkt i ett kraterområde. De olika tonerna av rött beror på järnoxidation i lavan under utbrottet då magnan kom i kontakt med luftens syre. Denna grustäkt används för att ta material till vägbyggen.

Vi stannade vid Kerið, en vattenfylld explosionskrater. Titta på högra bilden, det står människor på kanten, för att få skalan rätt.

För natten var vi tillbaka i Selfoss, fulla av intryck. Efter dessa fullmatade första dagar undrade vi vad som skulle komma. Vi måste väl redan ha sett det mest spektakulära, eller? Vad vi misstog oss!

Dag 3, måndagen den 4:e augusti

Första besöket för dagen var snabbt avklarat då det bestod av en hornito alldeles intill stugorna vi bott i.

 

En hornito är en lämning efter bubblor som lämnat ett lavaflöde. Ordet betyder "liten ugn". Lavaflödet vid Selfoss heter Þjórsárhraun och är cirka 7800 år gammalt.

Vi besökte sedan ett område som påverkats vid ett skalv år 2000. Tomten där ett hus stod hade spruckit, huset hade tursamt klarat sig men ett garage hade inte haft lika mycket tur.

Vid Tröllkonuhlaup (Trollkvinnans hopp, vattenfallet på vänstra bilden) finns stora områden där man utvinner pimpsten som sedan exporteras. Pimpstenen är tefra från utbrott av vulkanen Hekla.

Vi är på väg till området norr om Mýrdalsjökull som påverkats mycket av utbrott av Hekla. Vi svänger in på Fjallabakaleið Nyrdli, vägalternativet som finns då stora riksvägen är avstängd. Att kalla detta "väg" är väl kanske att ta i, två spår i tefraavlagringarna från framför allt Heklautbrottet 2000. Tyvärr vill inte Hekla själv visa sig riktigt i diset.

Här har vi stannat i resterna av utbrottet 2000. Förvånande finns det redan växter som etablerat sig. Gunnar gräver en provgrop som vi studerar.

Vid vulkanen Valahnúkar tittar vi på hyaloclastit med tuff och tuffbreccia

Vid Landmannahellir finns en grotta uthackad i grovkornig hyaloklastit. Den användes förr för att söka skydd i för människor och hästar som färdades i området.

I det vackra området vid Dómadalur kan man se dalar som formats i lösa tefraavlagringar. Här stannade vi för att äta vår medhavda lunch.

Efter att ha åkt med bussen uppför en extra brant backe öster om Dómadalur kom vi fram till Ljótipollur, en imponerande explosionskrater ( hur i all världen kan den ha fått namnet "den fula dammen"?). Här togs gruppfotot för året. Försökte hålla mig så långt från kanten som möjligt. Vände man sig åt andra hållet kunde man se ett bergtroll i sluttningen. Detta är egentligen ett bra exempel på ras i en brant.

Vulkanen Stútur som är en cinder cone i en liten kaldera.

Vänder man sig om ser man Frostastaðavatn, en lavadämd sjö. Denna lava producerades 1480.

Så kom vi då fram till Landmannalaugar, ett stort turistmål med camping och varma källor med bad.

Man gick en stig fram till ett trädäck där man kunde byta om och lämna sina kläder. Den varma källan fanns precis framför kanten av lava. Lavan är av typen ryolit.

Vi gjorde ett snabbt stopp vid Jökuldalir och tittade på mörk okonsoliderad hyaloklastitbreccia. Ser det inte ut som en jättefisk med gälar? "Gälarna" beror på att vattnet lätt eroderar breccian.

Vi nådde fram till den Eldgjá som är en sprickzon med vulkanisk aktivitet. Bilden kan tyvärr inte göra området rättvisa. Det största utbrottet av en sprickvulkan i historisk tid inträffade här 934.

Vid vägkanten studerade vi tefraavlagringar från Eldgjá.

Natten tillbringade vi i mycket fina stugor i Hörgsland.

Dag 4, tisdagen den 5:e augsusti

Vädret var fint då vi gav oss iväg från Hörgsland. Stugorna låg längs vägen och bakom dem var det dramatiska branter men här fanns det faktiskt några träd.

Det vi står på heter Kirkjugólf ( kyrkgolv), ett "golv" naturligt format av pelarbasalt. Man kan förstå att de som först såg det trodde att det en gång hade legat en kyrka på platsen.

Vi gjorde en vandring längs kanten av den vackra canyonen Fjadrárgljúfur. I slutet av canyonen kan man se hur lavan från utbrottet av vulkanen Laki 1783 ändrat loppet för floden Fjadrá. Bergarten består av hyaloklastit och pelarbasalt.

I Dverghamrar såg vi fler exempel på pelarbasalt. På toppen har det bildats kubbaberg då den varma lavan täckts av vatten.

I Núpsstaður slutade fram till 1974 vägen österut från Reykjavik. Bilderna visar traditionella hus och ett kapell. På gården finns ett mer modernt boningshus också men det har jag inte på bild. Vänder man sig österut ser man en imponerande abrasionsbrant, Lómagnúpur. Klippan är 600 meter hög och en av de högsta på Island.

Nu kommer vi fram till ett område med sandur, ett begrepp som jag inte träffat på innan Islandsresan. Skeiðarársandur är Islands största sandur och den har senast omformats vid ett stort jökullopp 1996. Vid detta tillfälle spolades vägen bort. Till höger ser man resterna av den gamla bron.

Nu ser vi de första jöklarna på vår resa. Detta bör vara Skeiðarárjökull. ("Har man sett en så har man sett alla" stämmer inte men det är onekligen lite svårt att skilja på olika jöklar så här efteråt)

I Skaftafells Nationalpark vandrar vi upp till Svartifoss vattenfall.

Detta är Svartifoss, tyvärr lite sent på dagen för att få en bra bild. Det är mitt första försök att ta en "stich"-bild. Vattenfallet med pelarbasalt lär ha inspirerat arkiteken som utformat Hallgrímskirkja, Reykjaviks domkyrka.

Den här natten sov vi på ett hotell i Skaftafell. Några minuters promenad bakom hotellet nådde man fram till en liten issjö framför Svinafellsjökull.

Dag 5, onsdagen den 6:e augusti

Vi vaknade till riktigt bra väder igen. Idag skulle vi få "klappa på" jöklarna, det vill säga komma riktigt nära det som vi sett på håll tidigare.

Vi stannade först vid Hafrafell, en gång en nunatak mellan Skaftafellsjökull och Svínafellsjökull men idag med kontakt med omgivningen.

Här berättar Karin och Gunnar om vad vi tittar på, det är Svinafellsjökull, en dalglaciär som är en del av Vatnajökull.

En del klättrade ner för att verkligen klappa på isen, men man ska ha respekt för detta naturfenomen. Vi läste en minnestavla om två personer som kommit bort härom året. Kanske hade de ramlat ner i en spricka. På högra bilden finns tre människor, svåra att urskilja.

Till vänster letar vi efter olika mineral, bland annat zeoliter, bland brecciablock. Till höger syns en dödisgrop vid Háalda.

Sedan var det dags för lunch. Karin och Gunnar visste precis var de finaste ställena fanns, kolla bara:

Vid Fjallsjökull tog vi vår lunchpaus och några modiga tog sig ett dopp(!). Det var ett fint skådespel då små isberg som lossat från iskanten sakta seglade förbi mot havet.

Jag har ju trott att isberg var vita, men kommer de från jöklar kan de tydligen vara nästan svarta av grus som de har släpat med sig.

Från moränryggarna vid vid Fjallslón såg vi Fjallsjökulls kalvande isfront. Här plockar Anne upp en bit is, kanske 1000 år gammal.

Skådespelet med alla isberg fortsatte vid nästa stopp på resan, Jökulsárlón, en sjö framför Breiðámerkurjökull. Den är speciell på många sätt, bland annat har den ett kort utlopp till havet. Beroende på om det är ebb eller flod så transporteras saltvatten in i sjön eller sjövatten till havet. Strömmen som bildas är kraftig och man har stora problem med erosion av marken mellan sjön och havet. Man vill mycket gärna ha kvar landremsan eftersom den "stora" riksvägen går där.

Området är så spektakulärt att flera filmer spelats in där. På områdets hemsida ( http://www.jokulsarlon.com/ ) kan man hitta följande:" At Jokulsarlon nature studios, some of the most fantastic film shots have been made. Among the most famous ones are the movies, James Bond 007 Die another Day and A View to a Kill, and Tomb Raider". Man ville spela in biljakt på isen. För att få sjön att frysa till, den gör inte alltid det naturligt, fick man spärra av kontakten med havet. Efter några veckor hade saltvattnet sjunkit till botten och sjön frös. Någon sa att det fanns flera fina bilar på 200 meters djup.

Så klev vi "ombord" på båten. Sedan bär det av framåt vägen mot sjön.

Då vi kom ut på vattnet åkte vi sakta fram. Hur mycket som helst kunde man fotograferat. Här är lite grann:

 

Här ser man bron över Jökulsárlóns utlopp. Den lilla pricken nästan mitt på högerbilden är en säl. De simmade mellan sjön och havet.

Efter en fantastisk dag sov vi ännu en natt i Skaftafell.

Dag 6, torsdagen den 7:e augusti

Dagen startar med att vi tittar på Islands största sandur, Skeðarársandur. Området gör sig inte så bra på bild, stora områden med olika storlek på grus, genombrutet av slingrande vatten. 1996 var det ett stort jökullop här efter att vulkanen Gjálp under Vatnajökull hade haft utbrott och vägen spolades bort.

Här ser vi pseudokratrar vid Landbrotshólar. Man kan tro att det är små vulkaner men det formationer som bildas då lava möter vatten eller sankmark och det bildas bubblor som måste ta vägen någonstans. Just dessa bildades då Eldgjá hade utbrott år 934.

Här fotograferar vi det stora lavafält som vulkanen Laki producerade år 1783. Utbrottet ödelade stora delar av den bästa åkermarken och var en stor naturkatastrof, askan täckte marken, gaser förgiftade djur och människor och man diskuterade till och med att evakuera befolkningen till Köpenhamn. Delar av norra Europa fick missväxt.

Vid Mýrdalssandur, nära kusten, finns berget Hjörleifshöfði som är bildat som en submarin vulkan. Det har fått namnet efter Ingólfurs blodsbroder Hjörleifur, se fakta om historia. Till vänster om grottöppningen finns en bomb, en sten som en vulkan kastat ut.

Vi stannade i den lilla staden Vík. Därifrån kan man se stenformationen Reynisdrangar ute i havet. Vilken playa om färgen hade varit den rätta! I Vik fruktar man inte det stora jökullopp som troligen kommer i framtiden från Myrdalsjökull. Man räknar med att man på detta sätt kommer att få tillskott till det material som havet hela tiden äter av stranden och på sikt hotar staden.

Vid Dyrhólaey, Islands sydspets såg vi några lunnefåglar i branterna. Vi blev lovade att se många fler på Heimaey, men de flesta hade flyttat för säsongen.

Tittar man åt väster kan man skymta Heimaey och Vestmannaeyar, tittar man åt norr ser man massivet med Mýrdalsjökull och tittar man åt öster ser man Reynisfjall med Reynisdrangar.

Vandrar man ner från toppen av klippan kan man se strandgrottor med pelarbasalt.

Andra fantasifulla formationer fanns också.

Vi fick lite underhållning då vår chaufför Jacob talade om för en stackare hur han skulle köra för att komma över det vatten som tillsammans med klippan omringade honom:

 

På vägen ner från Dyrhólaey studerade vi ( nu något trötta ) klippor som utsatts för vinderosion.

Vid Sólheimajökull studerade vi en dalglaciär där isen smält mycket de senaste åren. Det var mycket påtagligt hur mycket sten och grus som en dalglaciär kan transportera och sedan avsätta i området framför sig. Vädret här var dock inget man associerade till "sol", och lukten var inte heller något man uppskattade. Floden som kommer från Sólheimajökull heter Fúlilækur som betyder Stinkbäcken. Lukten kommer från termalområden under jökeln.

På Sólheimasandur studerade vi ett block av ankaramit som transporterats dit i ett jökullopp 1357. Detta var tydligen något för kännare, det fina i kråkslången gick mig förbi.

På kvällen kom vi fram till Skógar där vi övernattade och vi tittade även på det 62 meter höga vattenfallet Skógafoss. På kvällen serverades smörgåsbord, inte dumt.

Dag 7, fredag den 8:e augusti

På morgonen besöker vi ytterligare ett vattenfall, Seljalandsfoss. Här går en stig bakom/under fallet.

Sedan åker vi igenom bygder som beskrivs i Njáls saga ( borde verkligen bättra på allmänbildningen genom att läsa den ). Då man studerar de gamla ortsnamnen och vad som händer i sagan kommer man fram till att området var skogsbevuxet de första århundradradena efter att folk bosatt sig här. Det kan man inte tro idag, de enda träd man ser är sådana som är planterade.

Vi åker nu tillbaka västerut, passerar Selfoss och tar i Þorlákshöfn båten till Heimaey som är huvudön i ögruppen Vestmannaeyar. Vi har med buss och båt gjort en rejäl extra resa, Heimaey ligger inte långt från Skógar. Det är dock inte möjligt att bygga en hamn i de områden som är gamla sandurområden ovan eller under vattenytan.

Här ser vi akterut hur vi lämnar fastlander och föröver kan vi snart se Vestmannaeyar.

Här ser vi akterut då vi kommit in i den naturliga hamnen. Till vänster (norr) ser vi höga klippor i hyaloclastit och till höger (söder) det stora lavaområde som blev till 1973 då en ny vulkan öppnades, Eldfell. Lavaflödet hotade att stänga av hela den naturliga hamnen men man hade sådan tur att lavan stannade i tid och hamnen faktiskt förbättrades!

Då vi kom i hamn bestämdes det att vi genast skulle ut på vattnet igen. Eftersom vädret var bra passade vi på att ta en sightseeing-tur runt hela Heimaey.

Det var dramatiska klippor. Till höger kan man se linor som är fästa så att man kan klättra upp på klipporna då man samlar in lunnefåglar och deras ägg. Inte ett jobb jag skulle vilja ha!

Vi såg den berömda elefanten i pelarbasalt. Man kunde även se Surtsey ( till vänster i diset ), den kanske mest berömda ön i ögruppen. Den är i varje fall den nyaste, bildades genom ett vulkanutbrott på havsbottnen 1963 ( jag minns faktiskt TV-bilder därifrån från det jag var liten men det var nog i varje fall en reprisutsändning? ).

Här ser man samhället från väster med den nya vulkanen Eldfell till vänster. På högra bilden ser vi Eldfell från öster.

Båtturen slutade med en lite överraskning. Vi åkter in i en grotta och båten stannade. Sedan fick vi en liten konsert av kaptenen! Kanske lite "hellre än bra" men mycket effektfullt.

På kvällen såg vi samhället vilket var snabbt gjort. Gatuskyltarna var fina och flera husväggar var målade med olika motiv, snyggt och roligt.

Dag 8, lördag den 9:e augusti

På lördagen vaknade vi till en fin dag, men betydligt blåsigare än fredagen. Tur att båtturen runt ön redan var gjord.

Utanför hotellet studerade vi den mycket pedagogiska pelaren med konstgjord tefra som visade vad vulkanen Eldfell åstakom vid utbrottet 1973, just på denna gata. I receptionen fanns en fin väv med lunnefåglar.

Nu ska vi upp på Elldfell! På väg upp ser vi hur man försökt få still på tefran i sluttningarna med hjälp av stockar och planteringar. Till höger ser man Eyafjallajökull inne på fastlandet.

Här vandrar vi upp på vulkanen. På toppen kändes det som om man skulle blåsa bort.

Här ser man söderut. Närmast är den "gamla" vulkanen Helgafell som är täckt av vad Eldfell producerat. Helgafell är mellan 5000 och 6000 år gammal. Till höger utsikt över samhället åt nordväst.

Vi stannade vid "Nordens Pompei", dvs delvis utgrävda hus som täckts vid utbrottet av Eldfell 1973. Måste vara en konstig känsla att syssla med arkeologisk utgrävning i ett hus där man vet precis vad man ska finna.

Vi tittade vidare nere vid hamnen vad som lavan från Eldfell ställt till med. Huset på högra bilden är nybyggt, ett hus så nära lavakanten hade troligen brunnit då lavan var varm.

Tvärt emot vad man kan tro så växer det mycket bra i tefra bara man kan tillföra lagom med vatten och se till att växterna får lä. Här har några riktiga entusiaster åstakommit något som man uppfattar som surrealistiskt i det kala lava-landskapet. Vilket jobb!

Här är vi på östra sidan av ön, i området som helt täcktes av lava och tefra. Havet har redan tagit stora delar av " det nya landet" på drygt 40 år. Största delen av lavan är av typen aa-lava.

Bussen stannade och det meddelades att information skulle ges till gruppen utanför bussen. Då vi samlades visade det sig att det serverades rutten haj och "svarta döden". Rutten haj hade det talats om tidigare på resan och den visade sig smaka nästan lika illa som den luktade, något åt surströmmingshållet antar jag. "Svarta döden" var ett isländskt brännvin med en karakterisktik svart etikett. Hsitorien omtalar att etiketten utformades för att absolut inte uppmuntra till inköp men det blev en storsäljare. Foto av Anne.

Vi fortsatte till södra delen av ön. Till höger är vi på jakt efter lunnefågel på Stórhöfði, en 6000 år gammal vulkan, men nästan alla lunnefåglar hade flyttat för säsongen. Vi missade dem med några dagar. Lunnefåglar bor i små "tvårummare" som de gräver ut i branta slänter.

På väg tillbaka till samhället längs västra delen av ön träffade vi på "potholes". Vi passerade även träställningar där man torkat fisk.

Vi såg även en golfbana (!). Det måste verkligen vara en utmaning att spela golf på en sådan blåsig plats! Till höger ser man den naturliga "amfieteatern" där man helgen innan vårt besök haft en stor musikfestival.

På kvällen provade några på att rida de berömda islandshästarna. Vi hann även på att smaka på lunnefågel. Anne var vänlig och bjöd från sin tallrik (tog även fotot). Det smakade något åt leverhållet och var ingen höjdare enligt mig.

Dag 9, söndag den 10:e augusti

På söndag morgon tog vi båten tillbaka till Thorlákshöfn.

Detta var det sista vi såg av Vestmannaeyjar.

Vi åkte sedan buss till Reykjavik. Vi gjorde ett snabbt stopp på vägen vid ett växthus i Hveragerði. Växthuset är uppvärmt med hjälp av varma källor.

Då vi kom fram till Reykjavik fick vi en orienteringstur med bussen. Vi stannade vid Perlan där man byggt en roterande restaurang ovenpå fem stora varmvattenscisterner. Härifrån var det en fin utsikt över staden.

Till vänster kan man se Hallgrímskirkja, tyvärr med byggnadsställningar. Till höger det huset där ett toppmöte mellan USAs och Sovjets ledare markerade början till slutet av det kalla kriget.

Detta är interiören från Hallgrímskirkja. Det stämmer att man tänker på pelarbasalt!

Utanför kyrkan står Leif Eriksson. Han kom från Island, bodde på Grönland och var troligtvis den förste europé som omkring år 1000 nådde nordamerikansk mark.

Vi tog på kvällen en tur för att titta på valar. Vi såg faktiskt några stycken, bland annat "Minke Whale". Den kan möjligen heta Fenval på svenska. Valarna ville verkligen inte vara med på bild, man fick vara snabb om man alls skulle se dem, kamera var inte att tänka på.

Dag 10, måndagen den 11:augusti

Vi väcktes mycket tidigt på måndagsmorgonen för att åka till flygplatsen. ( Halv natt=litet rum?). Det var gråväder men molnen sprack upp så att jag fick några fina sista bilder på Island från planet.

Till höger ser man Hekla ( fick se det i alla fall )

Till vänster Eyafjallajökull och till höger delar av Mýrdalsjökull.

Här ser man områden som vi besökt några dagar tidigare.

Vid kameran och konstruktör av hemsidan, Christina till vänster. Till höger Anne, som "lurade" med mig på en oförglömlig resa.